Mats Larsson Liukoinen

Blev ca 77 år.

Barn med Sara Persdotter

Noteringar

Barn:
Johan Matsson Liukoinen
Karin Matsdotter Liukoinen i Ramsberget
Valborg Matsdotter Liukoinen
Börit Matsdotter Liukoinen i Aspeberget *
Mats Matsson Liukoinen
Erik Matsson Liukoinen
Margareta Matsdotter Liukoinen
--
"Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1602-1700"
Gunnar Almqvist.
--
*
Finnen Johan Matsson Luk och hans svåger Erik Persson, vilka åbor 3/4
av N. Lekvattnet, får rätt att utlösa systern Börit Matsdotter, mot vilket hennes
son Erik Eriksson protesterar. Börit vistas i Norge, dit hennes framlidne
man rymt efter dråp på tvenne bröder för några år sedan.
1698 ht 48
--
Erik Persson i N. Lekvattnet får bo kvar på sin hustrus lott 1/5 av 3/4 ib,
eftersom han och hennes broder Johan Matsson ib samt deras ofärdige broder
Per tillsammans äger 3/4 av hemmanet.
--
Johan Matsson Luken i N. Lekvattnet bötfälls för lönskaläge med Karin
Mårtensdotter i N. Röjdåsen. Karin ligger i barnsäng.
1694 vt 41
--
Mats Luken i N. Lekvattnet tillstås rätt att utlösa Tomas Persson ib från
hans 1/4 ib för 80 rd, eftersom lotten är för liten för Tomas.
1694 vt 100
--
3/4 i N. Lekvattnet, varav Mats Matsson Luken ib dels ärvt en del, dels
löst av systern Margareta Matsdotter ib hennes lott för 7 1/2 rd, dels löst från
sal. systern Karin Matsdotter.
--
1/4 i N. Lekvattnet, som Mats Matsson ib 1686 löst från brodern Erik
Matsson ib för 15 rd.
1687 ht 86
--
Amund Eriksson i Solberg inställer sig, försedd med skrivelse från välborne Johan
Stenkuhl rörande Grels Olssons i Varilskog tvist med Mats Matsson
och Erik Matsson i N. Lekvattnet om ett rågfall vid riksgränsen. Utsedda synemän
har ej enats om gränsdragningen, varför ny sådan avvaktas.
1671 ht 222
--
"Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1701-1725"
Gunnar Almqvist.
--
Drängen Olof Andersson i Runnsjön och Britta/Börit Matsdotter i N. Lekvattnet
bötar 10 resp 5 d smt för lönskaläge. Blir barnet vid liv skall Olof betala
henne 6 rd till barnaföda. Böterna avtjänas genom gatlopp resp. spöslitande.
1705 vt 12
--
Finnarna Johan Matsson Luken/ Liukkoinen och Tomas Orran, som båda påstår sig ha
köpt Karin Matsdotters systerdel i N. Lekvattnet, översnskommer att Tomas
skall betala Johan 2 rd, varefter de tar hälften av lotten.
1710 ht 64
--
Den första uppgiften om finska kolonisatörer vid Norra Lekvattnet
gäller ett försök till bosättning vid mitten av 1630-talet. I ett brev från
kammarkollegiet av den 19 juni 1635 till landshövdingen Gustaf Leijonhufvud
rekommenderas denne att företaga en rannsakning med anledning
av en ansökan från brevvisaren Mats Larsson att få upptaga ett
torpställe vid Lekvattnet i Fryksdalen i en öde skog på allmänningen
halvannan mil från nästa bolby.
Av ärendets fortsatta behandling på tinget och marginalanteckning i domboken
framgår, att det gäller Norra Lekvattnet på hemmanet Stensgårds skog och att
brevvisaren är en finne Mats Larsson av — som senare kan fastställas — släkten Liukoinen
(även skrivet Liukkoinen).
Hans ansökan kommer upp på häradstinget den 29 februari följande år, varvid nämnden
vittnar, att torpet icke skulle komma att ligga på någon allmänning utan i stället bli bolbyn
Stensgård till stort men.
Detta utslag innebär, att finnens ansökan avslagits, vilket
landshövdingen konfirmerade med anteckningen, att bolbyn skulle »eij
kunna blifua behollen, så framt der torpstelle optages». Efter detta
besked lämnar Mats Larsson Lekvattnet och slår sig ned i Nås i Dalarna.

Året därpå begär en annan finne vid namn Anders Simonsson
(Luojainen) att få upptaga torp på samma plats. I skrivelse av den 13 juni
1637 till landshövdingen meddelar fogden och länsmannen, att den senare
och några av nämnden rannsakat platsen för torpstället och finnens
begäran samt funnit, att »effter som finnarna bruka, kan deer bliffwa
hemman aff», samt anger det vara beläget tre mil från bolbyn, dock att
Stensgård av urminnes där haft fiske och skogsgiller på denna sin närmaste
skog.
Av dessa upplysningar synes i själva verket framgå, att Anders Simonssons begäran
torde ha kunnat beviljas. Han utnyttjar emellertid inte denna möjlighet. Vid besök hos
landshövding Leijonhufvud — som det vill synas — i december samma år får han
nämligen av denne s. k. jaktpass, daterat den 5 december 1637, med
uppdrag att under tre år vara kronoskytt i Värmland. Han bosätter sig då
hos brodern Göran Simonsson i Slobyn i Mangskog och flyttar 1658 till
Mörtnäs i Karlanda, där ättlingar efter honom besuttit hans gård fram till
våra dagar.

Till Norra Lekvattnet kommer i stället en annan finne och börjar röja
mark för bosättning. Detta sker dock först i början av 1640-talet, då en
broder till den många år tidigare uppträdande Mats Larsson, nämligen
Per Larsson Liukoinen, slår sig ned där. Denne blir dock redan år 1644
ihjälslagen hemma i sitt pörte av en norsk strövkår, som under det
pågående kriget, den s. k Hannibalsfejden 1643-45, trängt in ett stycke
över gränsen. Efter hans död står änkan följande år i tiondelängden, men
sedan hon gift om sig med finnen Pål Pålsson uppträder denne i fortsättningen
i olika längder från år 1646 till och med 1653. Under tiden synes
stridigheter ha uppstått mellan Pers söner (Mats, Samuel och Erik) och
styvfadern om innehavet av Norra Lekvattnet, som enligt jordeböckerna
1649 och 1650 angives vara upptaget 1644 och 1650 uppföres som 1/4
hemman. Enligt uppgifter vid tinget den 9-11/7 1660 skall Pers söner ha
kallat hem farbrodern Mats Larsson från Nås för att övertaga och köpa
torpet, vilket även skett till ett pris av 40 riksdaler, enligt tingsprotokollet
för ett nybygge »allenast påbegynt och lijthett tillbrukat». Av protokollet
framgår även, att Mats Larsson fått fasta på sitt köp vid tinget,
dels enligt regeln att »kiöp bör gå fram och icke tillbaka» och dels
eftersom det enligt lag var uppbudet och lagståndet, vilket skett åren
1658-59. Han tar alltså hand om hemmanet, och Pål Pålsson gör samtidigt
slutligt upp med styvbarnen om hos honom innestående fädernearv.
Mats Larsson Liukoinen synes alltså icke — som av tingsprotokollet 1660
vill framgå — ha återvänt till Lekvattnet strax efter broderns död utan
senast omkring år 1653 Var han tillbragt den långa tiden från 1636 till
denna tidpunkt är oklart, troligen dock i Nås, där han emellertid ej
kunnat återfinnas. Felaktigt är däremot med säkerhet ett förslag att han
upptagit Ulvsjön i Östmark och en lång tid vistats där.

I Norra Lekvattnet träffas han emellertid i fortsättningen i längderna från
och med år 1653 till något år före slutet av 1660-talet, då han förmodligen
avlider och efterträdes av sönerna Mats och Erik Matsson Liukoinen.
Med Mats Larssons köp av Norra Lekvattnet och hans söners fortsatta
innehav av hemmanet betryggas framdeles släktens dominerande ställning
i dess historia.
--
www.sprakochfolkminnen.se/download/18.5850f85e15732ead0b3594/1474126385192/Svenska+landsm%C3%A5l+och+Svenskt+folkliv_1988_bilaga.pdf

Personhistoria

Källor