Henrik Tomasson Häkkinen

Blev ca 79 år.

Barn med Kerstin Bengtsdotter Manninen (1600? - 1669)

Barn med ?

Noteringar

Barn:
Annika Henriksdotter Häkkinen
Pål Henriksson Häkkinen 1620-1688 *
Sigfrid Henriksson Häkkinen
Nils Henriksson Häkkinen
--
Häkkinen sålde Djuprämen och flyttade tillsammans med fru och barn till
Fryksände, där han upptog torpet Rattsjöberg 1645.
--
www.nordvarmland.com/istid/page.php?id=2451
--
Äg / Till Gård mtl Befattning i Fryksände 1665
Rattsjöberget (Vi):Hindrik Tomasson Häkkinen "Häck",av finsk släkt
--
"Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1602-1700"
Gunnar Almqvist
--
Henrik Häck i Rattsjöberg, instämd vid 40 mks vite att vid detta ting
betala de sakörespengar som Mårten Drost utlagt för honom när han
bodde på Dalskogen i Bergslagen, uteblir.
1655 vt 10
--
Hustrun Valborg Olofsdotter i Vitsand och hennes son Jöns Nilsson ib anmäler
att när de bott hos Henrik Tomasson Häck i Rattsjöberg har denne
dräpt deras make resp. fader Nils Simonsson, vilket hänt när den andre huskarlen ib
Mårten Matsson höll barnsöl i sin bastu. Jöns uppges ha brodern Simon Nilsson och
ytterligare fyra syskon. Henrik har rymt till Norge men nu fått fri lejd att komma till rättegången.
Han uteblir, varför hans måg Lars Matsson svarar för honom. Valborg Olofsdotter har
fått 50 rd i förlikning.
Vittnen: Sigfrid Henriksson och Pelle Henriksson i Bastvålen samt Anders
Olofsson i Långerud. Rätten dömer Henrik att ge liv för liv, men "nåden
hemställes hofrätten".
1661 vt 8
--
* Lasse Matsson i Rattsjöberg beskyller Börje Larsson i Bergeby och Halsten Nilsson
i Fensbol för att ha slagit ihjäl hans svåger Pål Henriksson i Rattsjöberg.
De båda nekar och påstår, att det är Knut Persson i Vadjetorp som är gärningsmannen.
Målet uppskjutes tills Knut, som rymt till Norge, kan få lejd och infinna sig till svars.
1668 ht 29
--
Med donationsbrev av 1651 och utdrag av jordeboken för 1644 och 1645
visas att Rattsjöskogen på Fensbols ägor är kronoskog och tillhör Hugo Hamilton.
Rätten vill dock ej bifalla dennes landbofogde Anders Larssons krav
att Jon Jönsson i Fensbol och hans medintressenter skall betala 20 rd för skogen
jämte årlig skatt 1 rd, eftersom de drivit bort finnen Henrik Häck i Rattsjöberg, numera död.
Det har ålegat denne att betala det fordrade till Anders Larsson.
1671 vt 20
--
Fensbols och Smedseruds åbor, vilka betalat till landbofogden Anders Larsson
för åverkan som finnen Henrik Tomasson Häck i Rattsjöberg gjort på kronoskogen
Rattsjöskogen, kräver nu Henriks arvingar på ersättning. Mats Persson i Rattsjöberg
söker bevisa, att hans svärfader gjort upp med kärandena, men bevishandlingarna
anses gälla en uppgörelse med Jöns Markusson i Fensbol om ett fall.
Rätten ålägger Häckens arvingar att betala.
1672 ht 11
--
"Folket i byn berättade med en mun, att den första som kom hit från Finland varit en Hindrik Thomasson Häkkinen, han hade en bror Sigfrid, som nedsatte sig i Mulltjärn.
Han skulle farit bort från Finland under krig och vid sin avresa bränt upp ett helt bröllopslag,
på det sättet att han satt pölky(=stötta. Övers:s anm.) på dörren och antände huset.
En hop karlar sluppo likväl ut; då simmade Häkkinen över en å och hade sin bössa i munnen
samt sin bror på skuldran. Han nedsatte sig först här i byn på det ställe man nu kallar
Nuualamäki.
Strax söder om gården på ängen är än en källa, som han upptagit. Han skall här i Sverige
ihjälslagit 6 1/2 man, nämligen den sjunde i hop med en annan. Den tiden kunde man med
böter försona sig här. Man vet ej, om det var därföre, eller om det var för det han högg stora
medar på andras skogar, som han fann sig tvungen att giva länsmannen mutor.
Då länsmannen kom till honom, tillät han honom att gå in i sin sädesbod och själv låta mäta sig så mycket säd han ville. Länsman lät mäta sig 10 tunnor råg. Då sade Häkkinen: Om du skulle tagit ett enda korn mer ännu, så hade du ej med livet utgått från denna min bod.
Han var så rik, att han kunde sälja 100:de tunnor säd, och lät ofta nedhugga stora fall med 50 dagsverkare. Han var själv ovanligt stark och piskade ofta bort de svenska bönderna, då de
ville förmena honom att svedja på sina skogar. Han sände en gång 30 man att nedhugga en
sved. Dessa funno där förut 20 karlar, som från Bredsjön (Haikola) voro ditsända i samma ärende."
--
Häkkinen betalte även dessa, och lät med gemensam styrka nedhugga detta stora fall, som
därav fick namnet Häckfallet. och än i dag bär byn det namnet, som nu är anlagt på samma
ställe. En löpeld brände likväl svedan i förtid samma år, så han ej uppbar all den nytta han hoppades. En annan gång var hans son med en stor hop folk även på ett svedfall.
Han kokade själv gröten i en stor kittel, men då folket skulle äta, så kunde ingen det,
emedan han glömt att lägga salt uti den. För denna sin försumlighet blev han själv ond och
kastade gröt och kittel och alltsammans i sjön.
Detta hände på Rantaho, där nämndemannen nu bor. Då fadren låg på sotesängen, stod ett bröllop på svenskbygden i Kollerud by, dit var 2 1/2 mil. Sonen Pål Hindrik:n, som måtte varit
en stor äventyrare, red så objuden dit och inred med häst och alltsammans in i bröllopssalen. I handen hade han en sill, med vilken han slog till gästerna åt höger och vänster. Folket, som
ej annat trodde, då det blänkte, än att det var hans stora kniv, stupade många i kull av förskräckelse. Han blev snart likväl av hela bröllopslaget angipen och även ihjälslagen.
Prästen hade därvid stått bakom bordet och med ljuset i handen lyst och åsett denna mordscen. Då gubben fick höra det, hade han blott sagt: Om jag fått leva, så hade jag ännu tvättat bort pojkens blod.
Gubben hade en dotter Anna Hindriksd:r, som blev gift med Thomas Mattsson Penna från Ravelstjärn eller Mangen och hade en son, som dog ogift; dottern Annika Thomasd:r gifte sig med en Anders Markusson Nuualainen, en finne, som hitkommit från Gästrikets finnskogar, och dess arvingar finnas ännu här.
--
Gubben Häkkinen var andra gången gift med en änka från Djupremmen i Bergslagen;
hon hade förut en son Bengt Hindriksson Manninen, som sålde sin hytta i Bergslagen och
flyttade samt byggde invid sin styvfar, av honom heta de flesta nu i byn Manninen.
Utom Manninen och Nuualainen finnes även i byn Pentikäinen och Hämäläinen.
Denne Häkkinen skulle skänkt till Fryksände kyrka en stor silverkalk och en grann mässhake, kalken skall sedermera blivit bortstulen men mässhaken finns där ännu.
Jag hade kanske ofta haft orsak att betvivla vad jag hört såväl om Häkkinen som om andra
gamla finnars rikedom, men här hade jag tillfälle att övertyga mig om sanningen.
Här förvarades ännu något av bouppteckningen efter Hindrik, men det var skada, att det ej
fanns allt.
Efter den tidens sätt att skriva, så voro på lösa blad in 4:to upptagit, på var och ett ett särskilt kapitel, och vart blad utgjorde ett slags helt för sig. Av sådana blad fanns blott 2:e blad kvar.
Vilka jag vill in extenso avskriva.
--
Källa: Gottlund, C. A., Ur: Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821,

Personhistoria