Per Pålsson Oinoinen

Blev ca 79 år.

Barn med ?

Noteringar

Barn:
Per Persson Oinoinen 1630-1679
Britta Persdotter Oinoinen omk 1633
Erik Persson Oinoinen omk 1635 i Ockelbo
Pål Persson Oinoinen 1640
--
"Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1701-1725"
Gunnar Almqvist
--
...Olof Remmes kommit till torpet och sålt det till Per Ojen d.ä., som då har
haft Per Ojen d.y. hos sig. Den sistnämde har dock ej kommit överens
med fadern utan gett sig iväg. Han har kommit tillbaka men ej brukat
torpet. Detta har besuttits av brodern Erik och sedemera av dennes änka
Karin Matsdotter tills hon sålt det till Abraham Sigfridsson.
Erik Eriksson Ojen, Karin Matssons son, som äger den andra hälften i
nedre Multtjärn, vill ej bestrida Olof Perssons (Ojen) rätt. På fråga uppger Olof
Ojen, att det dröjt fem år efter hemkomsten från Norge innan han har börjat
lagsöka Abraham.
Rätten finner att karin ej kunde sälja lotten utan att Olof Ojens far ägt lotten.
1713 vt 29
--
Erik Burk var den förste som röjde mark. Hans stuga köptes för 58 år sedan av finnen
Olof Remmes, och när denne efter 1,5 år dog, sålde änkan torpet till Per Ojen,
under vilket det skattlades och kom att benämnas nedre Multtjärn.
Sedan kom Per Ojens far, Per Ojen d.ä. med hustru och barn från Gästrikland
och slog sig ner hos honom. När Per Ojen d.y. blev änkling, sålde han halva
torpet till fadernför 10 rd, men med förbehåll att hans barn skulle ha rätt att återlösa
lotten.
Även fadern blev änkling, överlät torpet till sonen Erik Ojen och flyttade till Viggen
(N. Ny) där han gifte om sig.
Per Ojen d. y. följde med sina barn med till Viggen, där han och fadern ca ett år
senare blev dödade av norrmännen under ofreden.
Olof Persson uppger att när fadern ihälslagits och barnaskaran skingrats har
han kommit till Norge, har där varit knekt men "nu på sjunde årtet" kommit hem
och funnit att Erik Ojens änka Karin Matsdotter sålt till sin måg Abraham Sigfridsson,
som vid 1684 vt 47 fått fasta på 1/4 Multtjärn.
Rätten finner att man kan inte utan order från högre ort riva upp saken
1709 ht 52

Personhistoria