Anders Persson

Barn med Kerstin

Noteringar

Barn.
Anders Andersson omk 1657 (omnäms nedan)
Erik Andersson död 1725
--
Anders Persson skrivs som bonde på hemmanet i Haga (nr 5) fr.o.m. 1651, då han
erlägger mantalsskatt för sig och sin hustru. (Han efterträdde Hans Persson som bonde där.)

I mantalslängden 1654 erlägger han mantalsskatt för sig, sin hustru, en son och en piga.
1670 erlägger han mantalsskatt för sig, sin hustru, en son, en sonhustru, en piga och två
inhyseshjon.
1673 - den sista mantalslängden före 1679 - erlägger Anders Persson mantalsskatt för sig,
sin hustru, en son, en sonhustru och en dräng.
(1679 har han efterträtts av Erik Andersson.)
[Mantalslängder, Västernorrland, KA, Riksarkivet]
- I jordebokn 1655 anges Anders Persson vara "huusarm" för sitt hemman om 5 öres- 6 penningland. [Jordebok 1655, Norrland, KA, Riksarkivet]
--
Vid trolldomsrannsakningen i Norrala pastorat den 19 september 1673 noteras följande i domboken:

"Anders Persson i Haga, 76 år, bliver av efterskrevne barn tillvitt, nämligen Jon Carlsson i Ingsta,
14 år, Mårten Olsson i Svartvik, 8, Per Larsson i Losjö, 7, Sven Mattsson i Ringa, 12, Karin Larsdotter i Svartvik, 7, Annika Andersdotter i Varberg, 6 1/2 år, Margret Andersdotter ibidem, 4 år,
Per Hansson i Kolsta, 20 år, Olof Olofsson i Borg, 9 år, Pelle i Varberg, 8, och hustru Bothila i Åkre,
51 år.
Karin Larsdotter i Svartvik, 7 år, säger sig hava blivit utav Anders Persson slagen med ormar uti Blåkulla. Anders säger sig icke mera veta därav än den dag han skall dö och beder Gud bevara
sig därifrån.
Per Hansson i Kolsta säger sig hava blivit tagen en gång av honom, men eljest haver han sett
honom var natt där i Blåkulla. Hustru Bothila i Åkre säger sig hava sett honom länge där i Blåkulla,
att han haver ett sår som han haver haft länge ved öga och den elaka plåstrar om honom var natt.
Nu känner hon honom grannt igen, att det är han samma som hon i Blåkulla [s. 180:] haver varse
blivit. Per Hansson säger, att Anders Persson är landsherre där i Blåkulla. Per Andersson i Varberg,
8 år, säger sig hava sett honom, men intet att han förer sig. Karin i Svartvik säger, att Anders Persson
i Haga haver lovat Sathan, han skall aldrig sig bekänna.
Anders Persson nekar alldeles.

Per Hansson i Kolsta säger, att de hava varit till Trundhem i natt. Hans son Anders Andersson,
16 år, är skarprättare där i Blåkulla och haver halshuggit Per Hansson fyra gånger.
Anders i Haga säger sig icke kunna bekänna sig själv; säger om han bekänner så bliver han 'en helvetis eldbran'.
Karin Larsdotter i Svartvik bekänner, att det kommer alltid en gammal käring utur samma gård som Anders Persson bor, och haver hon kommit till henne uti Blåkulla och lindar tillhopa klutar som ett dockhuvud, som hon kvävde henne med, så att Karin var all blå och blodig i näsan.
Och hava änglarna sagt till flickan, om inte hennes moder står på flickans rätt, skall Gud kräva
blodet utur hennes händer. Samma hustru haver ock tvänne barn till sig som hon inte känner.

Hans Persson i Kolsta säger, att när Anders Persson i Haga haver kommit hemman ifrån, haver han mött en tjänstedräng, som hade quesan [dvs. värk eller bulnad] i handen. Haver han så stannat sin häst och strax läst Fader vår (över) drängens hand, då drängen sedan litet därefter blev kvitt och
blivit arbetsborg, det Anders Persson i Haga icke kunde neka till att han läste Fader vår på qvesan och drängen blev bättre.

Jon Persson i Sund säger, när de hava varit ute i fiskehamnen hava ynglingarna gjort illa därutinnan
att de hava 'gjort sina tarvor intet långt ifrå Kottan'. Då haver Anders Persson sagt, att vara huru det
vill så skall han få rätt därföre. Strax haver Jon Perssons son blivit sjuk. Och då haver han sagt, han bliver väl god igen, och strax blev gossen frisk. Anders Persson nekar alldeles därtill och sade de säga sin vilja däruti. Per Hansson i Kolsta säger, att han brukar stämma råttor på folk. Och allmogen säger sig hava hört allehanda apespel av honom gjort.
[Den 22 september:]

Olof Persson, gevaldier i Söderhamn, refererade, att Anders Persson i Haga haver fört i förledne
natt till Blåkulla pedagogi herr Peders i Söderhamn trenne stycken döttrar och hos Olof Svarvares
barn därsammastädes. Anders Persson nekar, ehuruväl de flera barnen vita honom som den 19
hujus stå antecknade."

I domslutet från den 22 september sägs om Anders Persson: "Anders Persson i Haga kunde
nämnden icke för dödsstraffet befria, efter som han haver förr haft elakt rykte med signande och
annat avguderi, och vid denna rannsakning tillstått sig missbrukat bönen Fader vår." Anders var
en av nio personer - alla de övriga kvinnor - i Norrala som dömdes till döden. Ingen av domarna verkställdes emellertid utan trolldomskommissionen upplöstes något år därefter.

Urban Sikeborg översatte

Personhistoria

Källor