Personakt

Barbro Hansdotter

Blev ca 50 år.

Född:omkring 1595
Död:omkring 1645 1)

Barn med Israel Larsson (1590 - 1644)

Barn:
Hans Israelsson (1620 - 1688)

Noteringar

Barn:
Hans Israelsson (1620 - 1688)
Lars Israelsson (1621 - 1696)
Filip Israelsson (1622 - 1660)
Kerstin Israelsdotter (1623 - e 1645)
Karin Israelsdotter (1624 - e 1645)

Barbro Hansdotter, soldat- och bondhustru i Håxås 1; 1635 blev Barbro sakkfälld för att hon kunde läsa i salt; i mtl 1645 som änka med barnen Hans, Lars, Filip, Kerstin och Karin; inga uppgifter efter 1645.

Barbro var inblandad i ett trolldomsmål vid Hammerdalstinget:
1635-12-01 stod inför rätten vid Hammerdalstinget Per Persson i Viken (hustrun hette Barbro Persdotter), Lars Fastesson i Solberg (hustrun hette Berit Olofsdotter), Jon Olofsson i Hallen (hustrun hette Karin Larsdotter), Per Andersson i Ede (hustrun hette Berit Pålsdotter). De framförde nu som tidigare på tinget den 1634-12-02, på vad sätt Per Henriksson (Fyrås) i deras frånvaro skulle ha varit i Sverige och förvärvat ett brev, som handlade om en beryktad trollpiga vid namn Barbro Pålsdotter, som skall ha anklagat nämnda mäns kvinnor för trolldomsbedrifter. Sedan hade de fått ytterligare ett brev med samma innehåll. Ingen på tinget kunde bevisa för de nämnda kvinnorna att de begått trolldomsgärningar. Eftersom det var ett ovanligt mål förelades det lagmannen, att han skulle komma till nästa lagting för att förklara förenämnda 'Sigttelsse' och oetiska gärningar, men ingen hade något att tillägga. Lagmannen återförvisade då saken till hemtinget. Inte heller nu kom någon fram som ville göra sak för sådana gärningar, eller ännu mindre överbevisa om sådana. Per Persson i Viken berättade då, att han tagit Lars Svensson i Solberg och Björn Hemmingsson i Fyrås med sig till trollpigan och tillfrågat henne om hon hade använt några trolldomssaker. Hon hade då svarat, att hon inte hade använt någon trolldomssak. Hon tog de bägge männen till ed härpå. Hon hade skrivit till Barbro i Viken, att hon aldrig hade skyllt henne för någon trolldom. Efter tilltal och gensvar fanns ingen som ville eller kunde erkänna eller överbevisa dem om nämnda Barbro i Håxås, som själv hade bekänt, att hon hade brukat sådant salt som man läst över. Allmogen gav vittnesbördet, att de inte hade förnummit något trolldomsmedel. Trollpigan hade förklarat för dem, att hon aldrig förnummit någon trolldom mot dem, eller kunde något sådant bevisa. De fyra kvinnorna dömdes att vara fria.
(Dombok, ht 1635)


Källor

1)Mantalslängd 1645