Personakt Antavla

Karin

Mor:Okänd (- 1672?)

Född:1613.

Barn med Jon Olsson

Barn:
Karin Jonsdotter
Kerstin Jonsdotter
Olof Jonsson (- 1729)

Noteringar

Barn:
Karin Jonsdotter
Jon Jonsson
Kerstin Jonsdotter
Olof Jonsson d. 1729
-----
Anklagad i häxprocesserna 1673 Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra
Hälsinglands domsaga, Gävleborg (källa: 4336)
Jon Olofssons hustru Karin i Ale var en av dem som dömdes till döden för häxeri vid trolldomsrannsakningen i Norrala pastorat i september 1673. Lyckligtvis verkställdes
av någon anledning inte avrättningarna i pastoratet innan de hann verkställas.
-----------------------------------------
Ur Hanzén, Jonas J:son: Om trolldom och häxprocesser i Hälsingland (1951), s. 175, 176,
177, 183 (utdrag ur dombok för Norrala ting i 15-22 september 1673):
----
[S. 175:] "Den 18 september.
Hustru Karin Jon Olofss i Vi [felläst för Ale], 60 år, vites av efterskrevna barn, nämligen
Gulbran Persson i Åå, 7 år, Karin Andersdotter i Remsta, 7, Margreta Olsdotter i Åkre, 14,
Karin Johansdotter ibidem, 15, Ingred Hansdotter i Alij, 5, Per Andersson i Varberg, 8,
Annika Andersdotter ibidem, 6 1/2 år, samt fyra de mindre syskonen, Lars Olufsson i Ringa,
11 1/2 år, Oluf Mårtensson [sic - ska vara Mårten Olufsson] i Svartvik, 8 år, Karin Larsdotter
ibidem, 7 år, Brita Hansdotter i Skiänsta, 13 år, och Sven Mattsson i Ringa, 12 år, att de om
nätterna bliva av henne förda. Per Hansson i Kolsta, 20 år, säger sig se henne var natt.
----
Hustru Bothila i Åkre, 51 år, bekänner att hustru Karin haver länge fört henne men på någon
tid blivit för henne fri. Barnen säga, att hon förer många fler personer som de intet känna.
Hon haver ock slagit Per Hansson i Kolsta, för det han haver bekänt på henne, samt alla
de andra barnen hon förer. Hustru Karin nekar och säger, att den onde spökar för dem.

Barnen säga, att hustru Karin tager kyrkoherden med hans hustru och barn och förer dem.
Margreta i Åkre säger, att hon haver tagit Kapellanen Herr Erik och haver bundit händer
och fötter på honom och haver ridit till Blåkulla med honom. Då hon säger åt Sathan: Fader,
skall jag inte bliva fri för dessa här Satans eldbrannar, som göra henne så stort besvär.
De bekänna ock, att när Satan höll på en gång att stoppa en käring i Blåkulla i kittlen,
haver hon kört ut dem alla. Hustru Karin nekar alldeles därtill.
----
Hans Larss hustru Brita i Alii säger att hustru Karin haver varit så gramse på henne för de
kattungar som för 6 år sedan voro i hennes gård och hennes man böd bära de trollungarna
till hustru Karins gård, därifrån de komna voro, uti vilket ärende de då förliktes. Men likväl
menar hustru Karin, att talet om henne skulle av de kattungarna haft sin begynnelse och att lantmätarens hustru Kerstin i Åå haver varit upphovet till denna hennes beskyllning.
----
[S. 176:] Hustru Karin ropar förbannelse över alla de som hava beskyllt henne. Tre stycken
barn hos Oluf Mårtensson i Svartvik säga sig och blivit förda. Mårten haver fått hugg i natt av
hustru Karin och blev slagen med ormar. Barnen säga, att hon vet så väl som de och när hon
far åstad om nätterna, säger hon: min Gud hjälp mig till helvetes. Där hon ligger hos den Svarte,
som är bunden under bordet. Sedan hon haver dansat går hon till sängs med satan.
----
Hustru Karin nekar och beder Gud fader han hjälper sig. Barnen säga, att hustru Karin haver
tagit sal. kyrkoherdens änka i prästgården så ock underlagmans änka i Närby och fört dem till
Blåkulla, därest (d. v. s. varest) prästänkan står vid dörren men underlagmansänkan trätar på käringarna. Hustru Karin säger om de vilja taga huvud, ben och armar av sig (d. v. s. henne),
så skall hon ändå aldrig bekänna sig. Sattes i fängelset.
----
Den 19 dito.
Ovanskrivna barn, som förr antecknade äro, vita åter på Karin i Alij, att hon sig dem tagit haver
i natt. Karin Johansdotter i Åkre sade sig blivit slagen av hustru Karin i Alij med ormar, Per Hansson
i Kolsta säger, att hon var där i natt. Karin i Åkre säger, att hon är gift där i Blåkulla. Lars Olufsson i
Ringa, 11 1/2 år, säger, att hustru Karin haver kastat honom i berget, så att han låg där tilldess de
kom och tog upp honom fyra gånger i natt. Karin i Åkre övertygar henne att hon i natt skavde
klockorna och fick henne malmen i handen och kastade i en blå sjö och sade: Gud låte mig inte komma närmare Guds ansikte än malmen kommer till klockan igen.

Hustru Karin nekar alldeles, och säger, att den onde spökar för dem.

Hustru Bothila i Åkre, 51 år, säger att hustru Karin i Alij tog henne en natt med de flera barnen,
och då redo de på Anders Jonsson i Skiänsta, vilken hade ett sår på buken ovan om naveln.
----
När Anders Jonsson kommer till Åkre berättar hustru Bothila för Anders Jonsson, att hon en natt
hade 'som Jag icke annat see kunde' ridit på honom och hon sade, att han hade sår på buken.
Då sade Anders Jonsson, att det är sant att han haver ett elakt sår om navelen, men att han blev
riden visste han inte av.
----
[S. 177:] Hustru Karin håller sitt förra tal med nekande och skall aldrig sig bekänna det hon intet
vet av. Beder Gud han bevarar sig från dessa barnen.
----
Margreta Jönsdotter i Edvik säger, att den elaka haver givit henne en sölverkosa och lovat Sathan
att hon aldrig skall sig bekänna så länge bloden är varm i henne. Karin Larsdotter i Svartvik säger,
att hon haver lovat Satan, om de ville stympa henne så små som en kål, skall hon inte bekänna sig. Hustru Karin beropar sig på gode män i nämnden, de ville hjälpa henne, men de sade det är dem alldeles obekant om detta väsende. Hon beder Gud han må taga både ögon, händer och ben om
hon är med i detta sällskapet."

[S. 178:] Hustru Rågiäl [änka efter Nils Månsson i Källene och själv en av de anklagade] haver ock sagt för lantmätarens hustru, det hon haver blivit förförd av Jon Olufss hustru Karin i Alij, och om någon haver sig förfört, så är hon visst densamma, efter hon haver varit i träta med henne en gång. Hustru Rågiäl säger sig intet mera veta därav än stocken i väggen.

[S. 182:] När rannsakningen var ändad, lades dessa ärenden till nämndens i några dagar flitiga övervägande, och var så deras enhälliga mening och betänkande den 22 hujus, att såsom nämnden haver förstått, att de beryktade icke allenast anklagas för barnens i stor myckenhet ynkliga färdemål om nätterna, därav de läsa förbannelsebönen etc. utan att uti de gårdar som barnen bliva anfäktade, hava de ingen nytta av deras boskap så att mången ko mjölkar idel blod, somliga litet mjölk, havandes på kroppen många dylar fulla med blod, hos en del äro kor och getter döda blevna som barnen hava sagt sig länge ridit på, (och) ibland de beryktade desse efterskrevne
Hustru Karin Jon Olufs i Svartvik
Gamla piga Karin i Edvik
Hustru Ingäl Jon Jöns i Kolsta
Fäpigan Karin i Åkre
[S. 183:] Gamla pigan Karin i Remsta
Gamla pigan Margreta Simonsdotter ibidem
Hustru Karin Jon Olufss i Alij,
och änka Hustru Rågel i Källene
intet haver förbättrat utan mer förvärrat sig sedan sista rannsakningen hölls i april 1673, alltså skattas de för roten och upphovet till detta avguderi och således döden värva. Och fast en del hava sig betänkt, hava de sedan rättat sina ord, så att det är befruktandes, där de längre få leva skola de genom Sathans tillskyndan smörja åt många oskyldiga och sätta barn på dem så att de och bliva anklagade för att föra barn som allaredo hänt är att barn hava lärt föra barn, somliga vettandes, somliga neka sig därav förstå efter som Sathan intet underlåter att spöka och låta visa mången oskyldig uti deras samkväm, och därmed vill turbera hela verket.

(---) De sorgbundna föräldrar över sina barns beklagliga tillstånd anropade till rätten att uti rannsakningen införas måtte det de underdånigst bönfalla till Kungl. Maj:t och höglovl.
kungl. hovrätten, att häröver en äntlig resolution snart följa måtte.

Ex protocollo
På Häradsrättens vägnar Erich Nerbelius".

[S. 184:]
"Av Norrala socken.
Dömde till döden:
Hustru Kersten Jon Olufs i Svartvik
Gamla piga Karin Jönsdotter i Edvik,
Hustru Ingel Jon Jonss i Kolsta,
Gamla piga Karin Persdotter i Åkre
Gamla piga Margreta Simonsdotter i Ringa,
Gamla piga Karin i Remsta,
Gamla piga Karin i Edvik,
Hustru Karin Jon Olss i Alij,
Änka hustru Råggiäl i Källene
Anders Persson i Haga."

Urban Sikeborg


Personhistoria

ÅrtalÅlderHändelse
1613 Födelse 1613
1672? Modern Okänd dör omkring 1672 Norrala,Ale 2,Gävleborgs län
1729 Sonen Olof Jonsson dör 1729 Norrala,Ale 2,Gävleborgs län